Hur finner jag en bra partner?
När är jag redo för en relation?
När ska man inte inleda en relation?
När ska man inleda en relation?
Hur ska jag förbereda mig?
Har jag funnit rätt partner?
Ska jag nöja mig med en “halvbra” eller rätt så skaplig relation?
Varför välsignelse?
- Det är centralt i vår tro.
- Människan är naturligt skapad för att inte leva ensam.
- Man och kvinna skapar en enhet och gör varandra hela.
- Som ett par och som föräldrar ger vi glädje till Gud och till varandra och växer så att vår kärlek kan mogna och fulländas.
Hur finner jag en bra partner?
- Den ena handlar om tro och vägledning. Från Gud, föräldrar eller andra engagerade människor.
- Den andra är mitt eget ansvar. Alltså när jag väl hittat någon att kommunicera med är det mitt ansvar att reda ut om det är rätt person för mig.
När är jag redo för en äktenskaplig relation?
- När jag har mognat (i den första välsignelsen) som individ.
- När jag kan älska mig själv och har en positiv självbild.
- När jag har fått tillräckligt med kärlek och “min kärlekstank är full”.
- När jag är redo att fokusera på att älska en annan person – i stället för att luta mig emot den andre och bara vilja få kärlek.
- Relationship readiness quiz.
Viktigast är att jag själv blir den bästa möjliga partnern.
Vad kan jag tillföra relationen – i stället för att tänka på vad jag kan få ut?
“Du borde koncentrera dig på att bli mogen själv först. Därefter kan du börja tänka på att nå ut till en ideal partner.” (Fader Moon)
När ska man inte inleda en relation?
- Du känner dig ensam.
- Du är orolig för vad andra ska tänka om dig.
- Du känner det som om du BEHÖVER en partner.
- Du söker efter någon som kan göra dig lycklig.
- Du är förkrossad efter en tidigare relation.
När ska man inleda en relation?
- Du kan känna igen ‘imiterad kärlek’ i alla dess former.
- Du är bekväm med dig själv och inte attraherad av ‘limiterad kärlek’.
- Du vet vilka kvalitéer som är viktigast och söker dem i en partner.
- När du finner någon som är intresserad av en kärleksfull relation och du också är redo.
Hur ska jag förbereda mig?
- Ställa centrala frågor om min tro.
- Titta på mitt eget liv, min släktbakgrund om hur jag har växt upp och utvecklats. Vem är jag?
- Ställa frågor och försöka indentera mina drömmar, talanger och livsmål. Men identifiera också utmaningar, beroenden och (o)vanor.
- Delta i seminarier eller läsa böcker där jag kan lära mig om relationer. Om möjligt “healing” för mig själv och min familj eller åtminstone healing för relationen mellan föräldrar och barn.
- Undvik att starta en relation när det finns ett beroende närvarande.
Några “sanningsfrågor”
- Beskriv en händelse där du undvek att säga sanningen till vänner eller andra människor och varför.
- Hur är relationen med dina vänner? Investerar du i dina vänner eller bryts relationen lätt? Är det i så fall ditt fel?
- Vad är du mest rädd för när du träffar nya människor?
- Beskriv ett ögonblick som fortfarande smärtar när du tänker på det.
- Beskriv något hos dig som inte är smickrande.
- Vad förväntar du dig att en partner kan tillföra en livslång relation med dig?= Vad känner du att du kan tillföra?
Har jag funnit rätt partner?
- Kan de medge när de har fel, när de är själviska eller arga?
- När du talar, lyssnar de då uppmärksamt eller avbryter de för att i stället tala om sig själva?
- Anmärker de på andra och deras brister? Om de är kritiska mot dig.
- När du säger sanningen om dig själv, kan de acceptera det eller kritiserar de dig?
- Är de skrytsamma?
- Om du inte gör vad de vill, blir de irriterade eller besvikna?
- Vill de veta varenda steg du tar under dagen? Kontrollerande?
- Går deras ord och deras uppförande ihop? Uppförande berättar sanningen om en person.
- Undviker de att ta ansvar?
Ska jag nöja mig med någon som är “halvbra” eller “rätt så skaplig”?
- Bok av Mary Gottlieb: “Marry him: the case for settling for Mr. good enough”.
- Orimliga förväntningar kan ställa till det i kärleksrelationer.
- Om du vill ha en infrastruktur för att skaffa familj så är den rätta vägen “att nöja sig”.
- Hitta och fokusera på det som man uppskattar hos sin partner.
- Att vara allt för den andra personen är ganska orealistiskt.